Vad är hälsa för dig?

Björn Hansell

Hälsa är ett urgammalt begrepp och redan i antiken fanns sofistikerade föreställningar om att hälsan berodde på en känslig balans av olika vätskor i kroppen. Under sena 1800 och början av 1900-talet utvecklades det till vad vi kallar den biomedicinska modellen som baserades på nya tekniska hjälpmedel som mikroskop och röntgenstrålning, tillsammans mer förbättrade vetenskapliga metoder. Sjukdomar började ses som något som drabbade människan utifrån. Bakterier isolerades, organ dissekerades och cellprocesser manipulerades. Det här ramverket gav upphov till specialiserade sjukhus, vertikala folkhälsokampanjer (tänk smittkoppsutrotning) och ett uppsving för diagnostisk avbildning och laboratorietester. Samhällets förväntningar formades – när du uppsöker en läkare vill du ha ett tydligt labbsvar, ett riktat läkemedel eller en skalpell för att laga det som gått sönder. Upptäckten av penicillin på 1940-talet, framväxten av maskiner som kan kompensera för skadade organ (dialys- och hjärt-lungmaskiner) på 1960-talet, och titthålskirurgi på 1980-talet ledde till dramatiska minskningar i dödlighet och sjuklighet. Med tiden har den förlängda medellivslängden gjort att fokus idag flyttats från att bota akuta sjukdomar till att förebygga och behandla kroniska tillstånd.

WHO:s definition av hälsa är holistiskt

Redan 1948 utmanade Världshälsoorganisationen (WHO) det biomedicinska paradigmet genom att definiera hälsa som “ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte bara avsaknad av sjukdom eller funktionshinder.” Det här banbrytande uttalandet vidgade perspektivet: optimala blodsockernivåer eller en frisk lungröntgen var nu bara en del av helheten. Psykisk motståndskraft, stödjande relationer och samhälleliga faktorer räknades plötsligt som integrerade delar av hälsa. Kritiker menar att WHO-definitionen är utopisk – “fullständigt” välbefinnande kan kännas ouppnåeligt – men den förblir normgivande för globala folkhälsostrategier och påminner oss om att bekämpa sjukdom är nödvändigt men inte tillräckligt. > Läs hela WHO-definitionen här: https://www.who.int/about/governance/constitution

Ett skifte till funktionellt tänkande kring hälsa

Från sent 1900-tal började forskare och kliniker skifta fokus från att bota akuta tillstånd till att hantera kroniska tillstånd. I kölvattnet av den förändringar frågar sig allt fler om det är rimligt att fortsätta jaga en den perfekta hälsan? Ett spännande alternativ som blivit allt mer accepterat är därför att mäter hälsa utifrån vad människor faktiskt kan göra i vardagen? Detta funktionella perspektiv – sammanfattat i WHO:s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF) – flyttar fokus från frånvaro av sjukdom till förmågan att utföra dagliga aktiviteter, upprätthålla sociala roller och delta aktivt i livet.

För många med typ 2-diabetes är framgång inte bara ett HbA1c < 7 %; det är att orka leka med barnbarnen, laga sina favoriträtter och känna sig trygg på arbetsplatsen. Funktionshälsa omdefinierar “funktionsnedsättning” från en defekt till en obalans mellan individens kapacitet och omgivningens krav. Genom att lyfta fram vad som stärker människors livskvalitet banar det väg för personanpassad, kontextdriven vård.

Utforska ICF-ramverket på

WHOs hemsida⁠

⁠

Att fläta samman fysiskt, mentalt, andligt, socialt och ekonomiskt välmående

Hälsa är inte en enda tråd utan ett flätverk av sammanlänkade domäner. Det fysiska välmåendet – kost, motion, medicinering – interagerar ständigt med det mentala (stress, sinnesstämning), det andliga (mening, samhörighet), socialt stöd (vänner, samhälle) och ekonomisk trygghet (tillgång till hälsosam mat, möjlighet att ha råd med mediciner). Tänk på stress: kronisk ekonomisk oro höjer kortisol, rubbar blodsockret och stör sömnen, vilket i sin tur försämrar beslut kring måltider och insulindoser. Eller betona gemenskapens kraft: stödgrupper sänker inte bara HbA1c, utan stärker också känslomässig motståndskraft. Genom att erkänna dessa korsbefruktningar förstår vi att optimering av ett område ofta kräver att man vårdar flera samtidigt.

Cirkeln sluts

När vi omfamnar detta holistiska synsätt sluter vi på många sätt cirkeln mot gamla traditioner, särskilt österländska och sprituella praktiker. Ayurvedas fokus på balans (doshas), kinesisk medicins betoning på Qi-flöde eller yogans princip om kropp-själ-union ekar alla dagens krav på synergier i systemet. Nutida “integrativ diabetesvård” kombinerar evidensbaserad medicin med mindfulness, yoga, akupunktur och nutrigenomik för att stärka din funktionella förmåga över livets alla områden. Forskning på mindfulnessbaserad stressreduktion visar förbättrade A1C-värden och livskvalitet, och vid studier av yoga har forskare sett deltagar uppnå mer hälsosam kroppssammansättning och föbättrade blodprover. Genom att förena toppmodern teknik som kontinuerlig glukosmätning med årtusenden gamla metoder rör vi oss i det moderna – ett paradigm som hyllar komplexiteten i sann mänsklig blomstring.

Want to print your doc?
This is not the way.

Try clicking the ⋯ next to your doc name or using a keyboard shortcut (

CtrlP

) instead.