Hur kan vi uppnå mer lycka och välmående?

Björn Hansell

Från biomedicinsk hälsa till holistisk lycka

I förra inlägget berättade jag hur synen på hälsa utvecklats från en ganska snäv biomedicinsk modell med fokus på det sjuka till ett funktionellt och holistiskt paradigm som omfattar såväl fysiska som psykologiska och sociala dimensioner. Idag vill jag vända blicken mot begreppet lycka: en annan viktig markör för välbefinnande som det faktiskt finns en hel del vetenskap kring. Jag vill påstå att lycka och välbefinnande kan vara nog så viktigt som hälsa, och lycka går faktiskts att både mäta och förädla.

När vi talar om lycka är det klokt att skilja mellan hedonistisk lycka och eudaimoniskt välmående. Hedonistisk lycka handlar om att maximera njutning och minimera smärta, fokuserar på omedelbar tillfredsställelse och positiva känslor. Det är den typ av lycka som ofta mäts genom självrapportering av lycka och livstillfredsställelse, som i Cantril-ladder. Eudaimoniskt välmående å andra sidan handlar om att leva i enlighet med sitt sanna jag och uppnå sitt fulla potential. Det fokuserar på mening, självutveckling och att leva ett autentiskt liv. Denna form av välmåendehänger samman med engagemang, relationer och mening. Båda perspektiven är viktiga för att förstå och främja ett helhetsmässigt välbefinnande.

Maslows behovstrappa

Abraham Maslow lanserade på fyrtiotalet en välkänd teori om att människor motiveras av behov i flera olika nivåer – från grundläggande fysiologiska behov (mat, sömn) via trygghet, tillhörighet, respekt, och slutligen kreativitet och självförverkligande. Hans modell bygger på att verkligt välmående inte bara handlar om att laga något som är trasigt, utan om att frigöra vår fulla potential. Genom att tillämpa Maslows behovshierarki kan individer och organisationer arbeta mot att skapa mer fullfjädrade och meningsfulla upplevelser som främjar både personlig och kollektiv tillväxt.

Några exempel på hur vi kan använda Maslows behovstrappa

Arbete och Karriärutveckling:

Fysiologiska behov: En arbetsplats som erbjuder konkurrenskraftiga löner och förmåner bidrar till att uppfylla de anställdas grundläggande behov av mat, boende och hälsa.

Trygghet: Anställningstrygghet och en säker arbetsmiljö tillgodoser behovet av trygghet.

Tillhörighet: Teambuilding-aktiviteter och en inkluderande kultur främjar känslan av gemenskap och tillhörighet.

Respekt: Erkännande och belöningar för prestation stärker de anställdas självkänsla och respekt.

Självförverkligande: Möjligheter för vidareutbildning och karriärutveckling hjälper individer att uppnå sina fulla potentialer.

Utbildning:

Fysiologiska behov: Skolor erbjuder måltider och en säker miljö för att stödja elevernas grundläggande behov.

Trygghet: En stabil och förutsägbar skolmiljö ger eleverna en känsla av säkerhet.

Tillhörighet: Grupparbeten och sociala aktiviteter i skolan stärker elevernas känsla av gemenskap.

Respekt: Lärarnas erkännande av elevernas insatser stärker deras självkänsla.

Självförverkligande: Kreativa projekt och individuella mål ger eleverna möjlighet att utforska och utveckla sina intressen och talanger.

Personlig Utveckling:

Fysiologiska behov: En sund livsstil med tillräcklig sömn och näring är grunden för personlig utveckling.

Trygghet: En stabil boendesituation och ekonomisk säkerhet ger en plattform för att fokusera på personlig tillväxt.

Tillhörighet: Relationer med familj och vänner ger stöd och en känsla av tillhörighet.

Respekt: Att sätta och nå personliga mål stärker självkänslan och självrespekten.

Självförverkligande: Engagemang i hobbies och intressen, samt kontinuerlig lärande, hjälper till att frigöra personlig potential.

Bortom självförverkligande: Positiv psykologi

I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet växte kritiken mot Maslows fokus på självförverkligande som det slutgiltiga målet för mänskligt välmående. Den mest framstående kritikern, Martin Seligman, menade att Maslow undervärderade sociala och emotionella dimensioner av välbefinnande. Han hade en bredare syn på mänskligt välbefinnande och lanserade PERMA-modellen som har fem grundpelare: Positiva känslor, engagemang, relationer, meningsfullhet och prestationer (accomplishments på engelska).

Medan Maslows behovshierarki fokuserar på en stegvis uppfyllelse av behov, betonar PERMA-modellen att flera aspekter av livet kan blomstra parallellt. Där Maslow såg självförverkligande som den högsta formen av lycka, ansåg Seligman att välbefinnande är en mångfacetterad process som involverar både individuella och sociala komponenter. Därmed ger PERMA en mer integrerande och komplett bild av vad som krävs för att människor verkligen ska blomstra.

PERMA-modellen

Positiva känslor: Upplevelsen av glädje, tacksamhet, tillfredsställelse och andra positiva känslor är centrala för att känna sig lycklig och tillfreds i livet.

Engagemang: Att gå helt upp i aktiviteter som är meningsfulla och utmanande, vilket ofta leder till ett tillstånd av “flow", där tiden verkar försvinna.

Relationer: Starka, hälsosamma relationer med andra människor är avgörande för vårt välbefinnande. Sociala kontakter ger stöd, kärlek och mening.

Meningsfullhet: Att hitta en större mening eller syfte med livet, något som går bortom en själv och bidrar till något högre.

Accomplishments (Prestationer): Att sätta och nå mål, och att känna stolthet över sina prestationer och framsteg, bidrar till en känsla av prestation och självkänsla.

Seligmans teorier ligger till grund till det som kallas “positiv psykologi”, ett forskningsfält som handlar om att mäta olika delar av vårt välbefinnande och hitta metoder som kan hjälpa oss att må bättre. Genom att systematiskt dekonstruera och kartlägga mänsklig lycka i sina beståndsdelar kan forskare mäta de olika domänerna och studera hur de samspelar. Tack vare denna uppdelning går det att analysera korrelationer—till exempel hur ökat engagemang kan förstärka positiva känslor—och identifiera synergier, som när starka relationer ger både mening och känslor av prestation.

Genom att förstå dessa samverkande mekanismer kan man designa riktade interventioner: om någon kämpar med motivation kan man till exempel lägga extra fokus på aktiviteter som framkallar flow, medan en annan kanske mår bäst av sociala insatser som stärker meningsfulla kontakter. PERMA erbjuder därmed både forskare och praktiker en gemensam ram för att främja ett mångfacetterat och hållbart välmående.

Går det att mäta lycka?

Sedan 2012 har WHO gett ut rapporten “The World Happiness Report” som bygger på intervjuer med hundratusentals människor i över 150 länder om hur nöjda de är med livet på en skala 0–10. Den centrala frågan som används i rapporten är ofta känd som "Cantril-ladder" eller "Cantril Self-Anchoring Striving Scale". Den frågar deltagarna att föreställa sig en stege med steg numrerade från 0 till 10, där toppen av stegen representerar det bästa möjliga livet för dem och botten representerar det sämsta möjliga livet. Deltagarna ombeds sedan att ange på vilket steg de känner att de befinner sig i nuläget.

Jämfört med PERMA-modellen talar vi alltså om ett mer övergripande mått som kan användas för att jämföra stora befolkningar med varandra. Rapporten visar att det finns ett antal samhällsfaktorer som påverkar välmåendet i olika länder:

Hälsa och välstånd - Länder med högre förväntad livslängd och BNP tenderar att hamna högt på listan.

Frihet - Människor som upplever sig ha frihet att göra viktiga livsval rapportera högt välmående.

Korruption - Länder med omfattande korruption har lägre nivåer av välmående.

Social jämförelse - En viktig faktor för vårt välmående är hur vi har det i förhållande till den kulturella normen. Till exempel tenderar fler att vara missnöjda i kulturer med stor ekonomisk ojämlikhet eller höga materiella förväntningar. Förmodligen bidrar det till att länder i Skandinavien ofta rankas högt på listan.

Kulturella värderingar - Vissa samhällen värdesätter autonomi och individualism; andra betonar gemenskap och familj. Till exempel tenderar invånare i sydamerikanska länder att rapportera högre välmående än andra jämförbara länder.

Går det att träna på lycka?

Som jag nämnde ovan så finns viktiga faktorer som påverkar vårt välmående som vi inte själva kan påverka, t ex Sveriges BNP eller kulturella normer. Men forskning visar att det finns rätt mycket du kan göra. I rutan nedan listar jag några beprövade strategier som vi kommer att prova i programmet för att öka vårt välbefinnande:

Sätt realistiska mål och fira framsteg

Övning: Dela upp ett stort mål (t.ex. lära dig ett nytt språk) i mikrosteg. Följ upp med en synlig checklista eller app, och belöna varje delmål.

Varför det fungerar: Belöningssystemet i hjärnan aktiveras, vilket stärker motivation och känslan av prestation.

Rör på kroppen

Övning: Sikta på 20 minuters rask promenad eller yoga varje dag.

Varför det fungerar: Träning frigör endorfiner, minskar stresshormoner och förbättrar sömn – alla grundpelare i välbefinnande.

Odla tacksamhet

Övning: För daglig tacksamhetsjournal – skriv ned tre saker du är tacksam för varje kväll.

Varför det fungerar: Att fokusera på det positiva omdirigerar ditt fokus från negativa tankar, och lyfter humöret efter några veckor.

Vårda dina relationer

Övning: Boka en “kontaktsamtal” varje vecka med en vän eller familjemedlem.

Varför det fungerar: Starka sociala band förutspår lycka mer än inkomst eller status.

Sök flow genom engagemang

Övning: Avsätt 30 minuter om dagen för en utmanande hobby – måla, programmera, spela ett instrument – där tiden tycks försvinna.

Varför det fungerar: Flow-tillstånd ger djup njutning och skärper samtidigt dina färdigheter.

Lev i linje med mening och syfte

Övning: Volontärarbeta en gång i månaden för en fråga du bryr dig om.

Varför det fungerar: Att bidra till något större än dig själv ökar det eudaimoniska välbefinnandet.