Hur kan vi veta vad som är "nyttigt"?

Björn Hansell

Idag fick jag upp en film i mitt flöde där en självsäker kvinna påstod att en kost bestående av enbart gröna juicer i 40 dagar kan göra mig frisk genom att kroppen gör sig av med “främmande ämnen” och “parasiter”. Det skulle också bidra till att “omstarta levern”.

Varje dag ser jag liknande lölften om mirakelkurer—det kan röra sig superpulver, kosttillskott eller en apparat som påstås “revolutionera” mitt välmående. Influerare på sociala medier berättar om sina fantastiska resultat, ofta med för- och efterbilder på sin kropp. Ofta ligger mer eller mindra välrenommerade varumärken bakom och marknadsföringen handlar om att att skapa “hype” kring deras produkter. För oss som vill förbättra vår hälsa är det inte lätt att veta vem vi kan lita på!

Det är här som den vetenskapliga metoden kommer in. Den uppstod just ur en strävan att förstå verkligheten och förutsäga konsekvenserna av olika beslut. Genom systematisk observation och kontrollerade experiment går det att rita kartor över vilka insatser som faktiskt fungerar. Det är en metodik som anammats särskilt i sjukvården, förmodligen eftersom våra beslut kan få väldigt stora konsekvenser!

Ett exempel på en tidig medicinsk framgång var Louis Pasteurs upptäckt att människor som haft den milda sjukdomen kokoppor var mindre mottagliga för den dödliga sjukdomen smittkoppor. Han anade att det fanns ett samband, men det var först efter systematiska experiment som han kunde bevisa fenomenet immunitet som skyddar mot infektionssjukdomar. Hans metod lade grunden till utvecklingen av våra vacciner, förmodligen den upptäckt som har haft störst betydelse för folkhälsan genom tiderna (vacca är latin för kossa).

⁠

Den vetenskapliga processen

Den vetenskapliga processen kan delas in i några tydliga beståndsdelar: observation, där man noterar och beskriver fenomen; hypotesformulering, där man ställer upp möjliga förklaringar; experiment, där man testar dessa hypoteser under kontrollerade former; och analys, där man utvärderar resultaten för att dra slutsatser.

Nya upptäckter inom medicinsk forskning börjar ofta som grundforskning vid universitet, där forskare utforskar grundläggande biologiska processer och mekanismer. Dessa insikter kan leda till nya idéer för behandlingar, som sedan utvecklas vidare av företag. Deras process inkluderar experiment i flera faser för att säkerställa att behandlingen är säker och effektiv för den grupp de skall användas av.

Randomiserade kliniska studier (RCT) spelar en avgörande roll i denna process. De gör det möjligt att utvärdera behandlingens effekt. För att säkerställa objektivitet och minimera bias är det avgörande att dessa studier jämför slumpmässigt fördelade deltagare i behandlings- och kontrollgrupper som är blindade och placebokontrollerade. Det innebär att varken deltagarna eller forskarna vet vem som får den aktiva behandlingen respektive placebo under studiens gång.

Även om den här processen är omständig och inte alltid perfekt, är den vårt bästa verktyg för att skilja kortlivade trender från insatser som verkligen påverkar vår förståelse av världen. Det också en metod som går att tillämpa i egna små experiment, och det är något som du kommer att få prova i det här programmet!

Apropå detox

En narrativ översikt är en artikel där forskare redogör för de bevis som finns kring en specifik fråga och om det saknas forskning på något särskilt område. En

sådan artikel⁠

från 2015 konstaterade att den forskning som finns om detox-dieter är sparsam, håller låg kvalitet, och har inte lyckats visa att detox leder till förbättrad hälsa. Det kan förstås finnas andra fördelar med att fasta, till exempel för att det kan förbättra känsligheten för insulin i kroppen, men det kommer vi att beröra i ett annat avsnitt och det har inte i sig med detox att göra.

Bortom medicinska experiment: Epistemisk pluralism

Som jag nämnt så har randomiserade, kontrollerade studier drivit fram utvecklingen av modern sjukvård med läkemel och avancerade kirurgiska tekniker genom sin förmåga att isolera kausala samband i kontrollerade miljöer. Men just den styrkan — att minimera variationen i experimenten — är ibland en svaghet när man vill studera verkliga fenomen med flerdimensionella, icke-linjära och ibland oförutsägbara orsaker.

Särskilt när forskare undersöker komplexa system, som till exempel hur hälsan påverkas av kulturella normer eller hur grupper samverkar i sociala aktiviterer, så kan det vara svårt att göra kontrollerade experiment. Ett konkret exempel är när myndigheter stiftar lagar eller tar fram regler för företag.

Därför har forskare på senare år omfamnat det som kallas epistemisk pluralism”. I praktiken innebär det att olika typer av kunskap – som vetenskaplig, intuitiv, erfarenhetsbaserad eller kulturellt förankrad kunskap – kan samexistera och vara mer eller mindre viktiga i olika sammanhang. Det står i kontrast till epistemisk monism, där man alltså antar att det bara finns ett korrekt sätt att nå kunskap, ofta genom strikt vetenskaplig metod.

Ett exempel: när man studerar klimatförändringar kan naturvetenskapliga data ge oss mätbara trender, medan en ursprungsbefolkning kan ha viktig kunskap som baseras på deras erfarenheter av förändrade vädermönster. Epistemisk pluralism uppmuntrar till att ta båda perspektiven på allvar.

Ett exempel som ligger närmare det vi gör i det här programmet skulle vara att studera effekten av gemensamma middagar. Det skulle vara svårt att kvantifiera effekten av det i en RCT, eftersom det inte bara handlar om biokemiska faktorer utan om allt från känsla av tillhörighet till socialt stöd och kultur kring mat. Då träder just epistemisk pluralism in som ett alternativt förhållningssätt — ett som erkänner värdet i både kvantitativa och kvalitativa insikter, och i flera kunskapskällor samtidigt.

Quantified self

Rörelsen

Quantified Self⁠

växte fram i San Francisco 2007, då Wired-redaktörerna Gary Wolf och Kevin Kelly myntade begreppet “self-knowledge through numbers”. Under de följande åren organiserades lokala Show & Tell-träffar där deltagare delade sina data.

I grunden är Quantified Self en social hälsorörelse där individer systematiskt samlar in och analyserar data om sina egna kroppsliga, beteendemässiga eller miljömässiga variabler – allt från puls, sömnkvalitet och blodsocker till humör, tidshantering och kognitiva prestanda. Syftet är att via personlig data upprätta en “baslinje”, testa interventioner och löpande justera beteenden för att lösa specifika problem eller maximera sin prestation. Rörelsen betonar att egenexperiement är ett viktigt komplement och en legitim kunskapskälla vid sidan av studier på gruppnivå.

Epistemologiskt bryter egenexperimenten mot den konventionella idéen om generaliserbarhet och kontrollerade grupper. Fördelen är hög intern validitet: du kan i detalj följa hur en intervention — t.ex. . en ny måltidsrutin eller träningsform — påverkar just din kropp och ditt beteende över tid. Nackdelen är låg extern validitet – det du upptäcker gäller inte nödvändigtvis andra individer. Från ett kunskapsperspektiv utmanar QS-rörelsen den nomotetiska forskningsmodellen (strävan efter allmängiltiga lagar) genom ett idiografiskt fokus på det unika och personliga. Det återöppnar diskussionen om hur vi värderar individuell erfarenhet mot stora, kvantitativa studier.

Genom att integrera egenexperiment med andra kunskapsformer—RCT:er, kvalitativa intervjuer, etiska och kulturella perspektiv—skapas en epistemisk pluralism där både personliga insikter och populationstrender spelar roll. Det är en kraftfull modell för områden där heterogenitet och individvariation är centrala, till exempel i beteendeförändring, kroniska sjukdomar eller livsstilsförändring för att hantera diabetes.

Want to print your doc?
This is not the way.

Try clicking the ⋯ next to your doc name or using a keyboard shortcut (

CtrlP

) instead.